Väntan

Nu är de lite att bara sitter att vänta. Väskan är packad. Förstår inte riktigt hur de gick till, men allt har hittils fått plats. Lite för bra för att vara sant. Slutar väl med att jag kommer stå på Arlanda i morgon och se bandet snurra utan att min väska dyker upp.

Jag längtar så efter att få träffa alla.
En av de positiva sakerna med att vara här är att man få perspektiv på saker och ting.
Exempel att jag har nog världen bästa familj, som har stöttat mig jämt. Sedan är jag själv ganska nöjd med min uppfostran, att jag har blivit den jag blev, de kan nog mamma och pappa ta på sig att credd för. Har insett att jag är nog väldigt självständig, och de ser jag som en bra sak, samt alla de andra egenskaperna jag har fått för att överleva i Afrika, både fysiskt och psykiskt.  

Sedan mina "andra familjer"
Min fin fina vänner. Som förhoppningsvis kommer tycka om mig när jag kommer hem. Som förhoppningsvis inte har glömt bort mig. Som förhoppningsvis kommer stå ut när jag kommer tjata sönder dem med "när jag var i Afrika"- historier.
Ni är bäst, tiden kan nu inte gå fort nog till jag få träffa er.

Detta är nog bra början på en flod av tacksamhets inlägg.

De inlägg som jag egentligen vill skriva

Just nu så vill jag bara skriva ett inlägg som summerar tiden här, så att alla förstår och skrattar med allt underbart som jag jag har varit med om. Ett inlägg som också beskriver de allvarliga och  hemska som jag har sett och upplevt. De inlägget kan jag inte skriva nu. Kanske kan skriva dom lite senare. 

Har haft en jättefin sista kväll. De kom mest tårar pga skratt, de är ett bra tecken. 

Nu ska jag åka hem. Önskar jag kunde stanna. 

Men jag är så glad över att få komma hem!  Hem till familjen, vännerna och de som är mitt "riktiga" liv. 

Är så glad över alla som har stöttat och tänk på mig när jag varit här. Jag tror inte jag hade kunnat njuta om de inte var för alla som jag vet finns där hemma.

Alla ni fina, jag längtar så efter er!

25 timmar kvar

Jag kan inte förstå riktigt att de är imorgon jag flyttar hem. Flytta känns som ett bra ord. Jag har inte bara varit på en lång  resa, detta har varit mitt hem. De tog en stund men detta sunkiga korridorsrum är mitt hem och var varit de ett tag. Jag åker ju till Rombäck när jag kommer till Sverige, men de är ju hem-hem. Urhemmet. Umeå är väl de som i September kommer bli hem igen.

Nu är de packning som gäller, allt jag har i rummet ska bantas ner till 23 kg och passa i en väska. De är en utmaning kan man säga...

En sista...

Nu är de verkligen strax slut på Tanzania för denna gång.
De är så påtagligt nu. Campus är nästan tomt, lite spökstad över de hela.
Allt jag gör påminner jag mig själv om att de är sista gången.

Jag trodde i början på resan att vid denna tidpunkt så skulle jag har hemlängtan och känna större glädje. Visst ska de bli fint att komma hem, men jag trodde jag skulle längta mera.
Imorgon så är sista lektionen i Mwenge. Känner på mig att de kommer bli svårt att hålla tårarna borta när jag ska säga hejdå till eleverna. Att vara i Mwenge har verkligen bidragit så mycket till att jag älskar att vara här.
För de första så är de roligt att kunna "ge" lite. För de andra så lär jag mig så mycket av eleverna, undrar man om något hur de fungerar i Tanzania, så är de bara att fråga.
Sedan sist men verkligen inte minst, mina "lärarkollegor", åååå vad jag kommer att sakna dem.
Så sjukt mycket roligt vi har gjort tillsammans efter lektionerna....

Igår så var de lite hejdåfest. Sarah åkte idag.
I morgon blir "min" fest, en sista Corner Bar!

En sista sväng på stranden i morgon, en sista shoppingsväng, en sista lektion, en sista bajajtur ..
Ytterligare 100 sådana tillfällen kommer de att bli i morgon.
Jag vill nog inte att de ska bli i morgon när jag tänker efter.

Post Exam

Jaha, nu är klart. Slut. Över.
Exams klart.
Nu är är de bara en väntan på åka hem.
Visst, jag har ju en hel helg kvar, men de känns som bara en långt utdraget hejdåande, och de gillar jag inte.
Trodde att jag skulle älska varje minut av denna dag, men de känns tomt mest.
Vad ska jag fylla ut dagarna med till på tisdag kl 18.15. Eller de finns ju en massa att göra, men just nu känns som att jag orkar inte bry mig.
Åka hem känns konstigt, men skönt. De ska bli väldigt fint att komma hem.
Just nu så känner jag för första gången att jag längtar.
Nu snart, snart så kommer jag hem.

Lyssnade låt, fan vad fint de ska bli med hem.

Last exam...

Nu sitter jag och sista minutenpluggar in för sista tenta.kl 19.00 idag så får jag sommarlov. Den är helt obegriplig. Konstigt, eftersom detta har varit min favoritkurs här, GE 248 Transport Systems. Men allt jag läser är helt obegripligt. Känner mig helt inkompetent.

Imorgon då, vad ska jag då göra? 

Inget mera måste. Nästa måste är 5 september så jag ska infinna mig på Umeå Universitet.

Har jag sagt att jag kommer byta program?

From nästa termin så kommer jag inte längre läsa turismprogrammet, utan samhälsplanerarprogrammet. 

Den blir att jag kommer få "gå om" en termin, annars inte så stor skillnad.

"jaha, vad blir man då?" Jag vet inte riktigt, men de känns väldigt roligt och intressant. Jag ska bli som Liza kanske?

Sista rycket verkligen nu på UDSM. Herregud vad detta känns underligt. 

Tanzania som så länge, var så långt bort, nu är de strax slut.

4 av 5

De här med sluttentor... gillar verkligen sveriges system bättre med att läsa en kurs i taget. Här läser jag fem kurser samtidigt. Jag tycker de är mycket, jag har fullt upp. Pratar med några av de tanzinianska studenterna, vissa läser 8 kurser! Jag hade nog dött på plats då. Men jag kan förstå deras tankesätt. Här behöver man inte söka på betyg osv på varje kurs, utan passar de in i ditt schema så är de bara att söka.
Jag tror att de "passar på" att läsa så mycket som möjligt, nu när de har chansen att läsa på universitet.

Jag fått helt annan syn på min utbildning när jag har varit här. Hemma i Sverige är de en självklarhet med gratis högskola, ett CSN som kommer den 25 varje månad, och börja plugga gör man när de passar en själv. Efter man har gjort allt de där man ska göra innan, eller i brist på jobb så söker man en utbildning.
Här är de få förunnat att få en högskoleplats, och den ekonomiska situationen för de flesta är väldigt dålig. De har studielån på 5000 Tsh per dag, = 25 kr. De ska räcka till hyra, mat och allt annat man behöver.
Jag behöver inte ens göra en sån extrem jämförelse som Afrika för att uppskatta Svenska högskolor.
Min vänner från USA exempel. Där är de familjen som sparar för att betala skolgången. Där lämnas inte heller något utrymme "ski och bechbumming" innan studierna börjar, nä har mamma och pappa sparat så är de bara att börja studera.

Nä, Umeå Universitet, inte så tokigt ändå!

Min telefon

Jag har 65 nummer i min telefonbok

.På en vecka här har jag skickat 132 sms och mottagit 142 st. 

Har jag sagt att smsande är stort här?

Om en vecka så kommer jag ta ut detta simkort och aldrig smsa eller ringa de igen.

När jag insåg de så kändes de så finito. Jag ska åka hem, och lämna mitt liv, min vardag. 

Gå till baka till allt som har varit på stand-by sedan slutet på januari när jag lämnade Umeå.

Byta tillbaka till den svenska simkortet , byta tillbaka till mitt svenska liv.

Ströblogg

Har varit dåligt bloggande från mig på sistone, de beror på att jag har haft annat för mig.

Vadå?

Jag har hängt på stranden ihopp om en solbränna, men de gick sådär.

Varit ute och "flängt"i övrigt på stan och rännt på clubbar.

Sluttendent är i full gång. Jag tussar om kring och försöker plugga, men jag har verkligen ingen motivation. De är så trögt.

Imorgon har jag två exams. Hurra.

Blunda och hoppas på de bästa, som Kattis brukar säga.

Och Hästnäset ja, får ständiga uppdateringar från dem. De där "Häggapacket" eller släkt och familj som de även kallas.

Jag är nog lite saknad misstänker jag. Jag saknar ju dom också.

Men jag gissar på att nu i skrivandet stund så är de väl efter kaffe, innan badtunnan och innan korvgrillning. 

Snart är jag där.

Där, hem. Snart så. Sista veckan är påbörjad. 

Sista av allt ska göras.

Sista, chipatin, indian bingo, english class, chai, corner bar, wali, chipsimayai osv.

Men peppen för att komma hem börjar infinna sig.

Saker  jag ser fram emot. ( utöver folket)

-duscha så de blir imma på spegeln

-köra bil

-dricka kaffe

-äta en smörgås

-äta pålägg, så som ost

-att sova under ett täcke

12 dagar kvar

Har börjat på 4 olika inlägg. Raderat.

Vet inte vad jag ska skriva om.

Eller, de kommer bara en sak.

Jag ska snart åka hem, och de vill jag inte.

Jag VET att de är massa roliga saker att göra när jag kommer hem, och framför allt: 

träffa alla nära och kära!

Men jag vill inte, jag kan stanna den stund till.

Men när jag väl kommer hem, fan vad fint de ska bli att få åka till Hästnäset.

Inte som Fränsta

Dar Es Salaam är inte som Fränsta. De är väldigt annorlunda här än där jag har växt upp.
De jag gillar mycket med denna resa är ju att många av min fördomar har ju krossats, sedan har även många andra förstärkts.
Just nu sitter jag i ett café och skriver. Framför mig sitter en kvinna i burka, hon sitter och jobbar med sin ipad. Jag vet inte vad de är för fördom som krossats, men jag tyckte de var otippat.
Café som jag sitter i är som en glasbur i en galleria. Här kan man spana på folk!
Dagen bästa var när ett par gick förbi och ställde sig och hånglade utan för.
De är väl inte så underligt?
Jo, för han var masaj och hon var en västerländsk kvinna i 55 års ålder, jag gissar på att han var 25? Hon såg även ut som hon röker gula blend under fläkten.
Jag tänkte på Flip och Fredrik då.

Min poäng var någon stans att detta är saker man inte er i Fränsta.

Vad vore jag utan internet?

När jag höll på att packa ihop mitt liv och fixa att för att emigrera så diskuterade jag och pappa hur jag skulle göra med mina räkningar. Tänk om jag inte har tillgång till internet och kan betala räkningarna?
Men vi kom fram till att en gång per månad bör jag väl ha tillgång till internet och kan betala räkningarna.
Nu så här i slutet på min resa så tänker jag: JAG HADE NOG ALDRIG ÖVERLEVT UTAN INTERNET!
Socialt så hade jag förtvinat.
Studiemässigt  hade jag fått underkänt. UB:s artikel databas, jag är skyldig dig allt!
Nu har jag ett mobilt bredband, funkar helt ok.
Men gud så gött de ska bli att komma hem och kunna se ett youtube-klipp exempelvis!
Internet, inte bara skräp!

Sommar och döden

Det är juli nu. De fina sommarmånaden hemma. Men jag är lite rädd för juli.
I juli 2002 så somnade Farmor in, de var en väldigt fin begravning. Men de var juli, och de var extremt varmt. 2003 så tragiskt försvann Johan från oss. De var juli.
sedan 2007 så finns inte Morfar mera, men så tänker jag på regn, fast juli.
Så juli är på så sett en lite hat-månad, jag förknippar den med döden.

De är nog de jag har varit mest rädd för när jag varit här. Tänk om de skulle hända något, men någon hemma?
Sakta men säkert börjar jag andas nu.

Statsbesök nr. 2 är nu avklarat.
Jessica och Lilly har varit här.
De var väldigt kul att få träffas.
Jag har försökt att visa vad jag gör, var jag bor, osv Men Dar är en svårt flirtat stad. Tror inte de är helt förälskade i Dar ännu. De blev nog inte Malin och Sebbe heller när dom var här.
Dar är smutsigt, skitigt, stökigt, lite farligt, och väldigt mycket folk.
Men jag älskar skiten.

Så nu är de bara två veckor kvar, hur känns de då?'
Första tanken är att jag vill inte. Om någon erbjöd mig att stanna i ett halv år till nu så skulle jag nog göra de utan att tveka. Jag bor ju här. Jag har mitt liv här.
MEN om jag nu måste åka hem så är de ett ganska bra läge. Katie har åkt, Brian har åkt.
På lördag åker Jeremy. De är som den stämningen lite, åka hem dags.

Men när jag väl kommer hem så har jag en masa otroligt roliga saker att se fram emot!
Bröllop, träffa alla från damer från Fränsta, åka till Lund och se The Ark.
Jag ska till Umeå  där jag får återgå till min "riktiga" liv.
Jag ska till Kroatien, jag ska börja ny kurs på Umeå Universitet
Jag ska till Spanien.
Jag är extremt nöjd över min livssituation.

vi vann!

Igår så var vi på en bar och såg fotbollen, Sverige-USA. Jag,  Malin och 12 amerikaner typ.
Helt plötsligt gjorde Lisa Dahlquist mål.
Lisa är min kompis kompis flickvän eller liknade.
De vet inte min amerikanska vänner om.
Jag antydde nog att vi var närmare vänner än så.
Inte direkt så de kommer att dubbelkolla faktan.
De själva kallar de "stretch the truth"
Bra skit.

Men de var lite underlig känsla att sitta i Tanzania och se Sverige möta USA.

Peppad!

Snart kommer Jessica hit!
Om 1,5 timme så landar hon.
Shit vad roligt!
Jag är så peppad.
Jag är så peppad så jag svettas.
Jag måste nog åka nu, tänk om de är stopp i trafiken

Apelsin och inget snusk

Jag letar desperat efter ett ämne att blogga om.
De enda jag kommer på är apelsin.
Så här kommer, jag gissar på att de är bland de sämsta jag har skrivit.
Jag har Oskar på MSN som blogg konsult. Han tycker jag ska blogga om snusk.
Jag vet inte ja, jag vet att mamma, faster, moster och ni andra läser detta.
Min fina vänner skulle nog uppskatta ett inlägg och tanziniansk porr och min nya funna  prostituerade vän Jasmine. Men efter som jag kommer från en familj men lång tradition av att mygla och smyga för de äldre, så fortsätter jag med det.
Men de berättar jag för er en annan dag, inte här. Utan "IRL"

Nu återgår jag till apelsinen.
Jag pratar stor del av tiden här engelska.
Apelsin på engelska är orange, som färgen.
Men här är apelsinen inte orange. Den har en grön färg.
Jättekonstigt.
OCH den är god att äta.
Jag åt tre idag.
Sådetså!

Vännas..

Enligt Denna länk så väntar Vännäs 65 000 besökare i helgen.
Låter väldans mycket i mina öron.
Peace and Love var ju helgen, vill minnas att de är Sveriges största festival.
Har  inga minnen av Vännäs dagarna på denna listan.
Googlar lite.
De är som jag tror.

FAKTA

Sveriges största festivaler

Antal besökare 2010

Peace and Love, Borlänge: 42 000

Sweden Rock Festival: 33 000

Trästockfestivalen, Skellefteå (gratis entré): 32 000

Way Out West, Göteborg: 25 000

Metaltown, Göteborg: 24 155

http://allehanda.se/noje/1.3669556-50-000-pa-peace-and-love

källa: 

65 000!!!

Är de jag som läser detta fel?

Har de fått storhetsvansinne?

Varför skulle 65 000 människor åka till Vännäs? 

Varför?

Jag säger upp mig som människa!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13272754.ab#abArticleComments

1. Läs artikeln
2. Läs kommentarerna
3. Tappa hoppet om människan

Galet kul, galet hemskt.

När Malin Malmbo åkte hem den 18 juni så var jag mycket låg och trodde att de skulle bli väldigt långtråkigt och en seg väntan på hemfärd.

Jag hade fel.

Senaste veckorna har varit helt galna.

Galet kul och galet hemsk.

De roliga berättar jag inte så mycket om här, lite för feg för vad Mamma ska tro.

Sedan är de mycket också av de galet hemska som jag inte berättar här.

I fredag hände något fruktansvärt. Malin upplevde de på plats. 

Jag låter hon berätta, detta är från hennes blogg Här kan ni läsa hela bloggen

Lynchning pa campus, mitt framfor mina ogon...

Det jag kommer beratta har kommer lata sa sjukt, barbariskt och overkligt att ni inte kommer tro att det ar sant. Men det kommer anda inte lata i narheten av sa hemskt som det var att uppleva det sjalv. En man lynchades mitt framfor mina ogon pa ett mycket brutalt satt. Och jag trodde att jag kunde fa dem att sluta... Det kunde jag saklart inte, sa mannen ar dod nu. Det skedde pa ett universitet, i civilisationen, bland medelklassungdomar - "intellektuella" studeter, mitt pa ljusa dagen, 200 meter fran vart hus. Helt ofattbart. Vet inte ens vart jag ska borja, men det far bli den langa versionen.

Nar jag klev av daladalan efter att ha varit pa Mlimani i fredags var det ett valdans liv vid Hall 4. Jag fragade narmaste kille (Nzowa) vad som skedde. En tjuv, som hade varit inne i Hall 4. "They are hitting him right now". Nar jag tittade pa den stora skaran studenter som stor i en ring kunde jag aven se stora tjocka "trapinnar" som hojdes och sanktes och jag horde smallarna anda dit till dar jag stod. Jag blev saklart valdigt upprord. "They will probably kill him soon" fick jag hora. HERREGUD! Har dom dodat folk forrut? (vilket jag visserligen visste hade hant men jag ville veta mer). "Javisst, tva stycken. En dar och en dar" sa han och pekade.

Efter en stund slog det mig. Varfor jag jag inget? Varfor star jag bara har?? En manniska haller pa att bli dodad bara 50 meter ifran mig. Jag stod dar valdigt upprord och med tarar i ogonen och sa att vi maste stoppa dem, att dom inte far doda honom och att de maste sluta sla och piska honom. Aven om han ar en tjuv fortjanar han inte att do. Nzowa forsokte trosta mig men alla som stod i narheten skrattade och menade att "varfor? Han ar ju en tjuv". Tillslut forsokte jag ga annu narmare men Nwoza, som var tre ganger storre an mig, holl fast mig och sa att det var for farligt och blodigt, och jag kunde iofs sjalv se att stamningen dar framme var valdigt hetsig och valdsam just da. Nagra personer hade kommit for att forsoka stoppa valdet och Nzowa forsokte forsakrade mig om att han skulle klara sig. Han sa t o m att det var en polis dar da, men jag ville sta kvar och se till att de verkligen skulle radda den stackars mannen. Men efter att ha statt dar ett bra tag lyckades han overtala mig att vi skulle ga darifran sa han foljde mig till min dorr. Jag gick in, duschade, och nar jag var klar med det horde jag att det fortfarande var livat utanfor. Da bestamde jag mig for att jag maste ingripa. Jag kan inte fortsatta med mina vardagssysslor som vanligt nar jag vet (och hor!) att en man haller pa att bli i princip torterad till dods just utanfor mitt hus. Jag vet inte vad jag trodde.. Jo i min dromvarld trodde jag kanske att de skulle lyssna pa mig och sluta.

Folkskaran hade skingrats lite grann och de som hade forsokt hjalpa mannen hade gett upp och lamnat platsen, sa dar i mitten stod kanske sex killar och fortsatte misshandeln helt obehindrat medan alla andra tittade pa. Jag narmade mig langsamt och overkanslig som jag ar jag ville egentligen inte se hur mannen sag ut vid det laget. Men da sag jag att en av killarna som var med pa lynchningen tog upp ett stort jarnforemal som liknade ett 1,5 meters "jarnkors", och nar han hojde det i luften skrek jag hogt av panik och sprang fram och forbi alla askadare. Dar i mitten lag mannen. Han sag valdigt sonderslagen och dod ut, men nagon petade pa honom med en stor pinne och han rorde sig lite. Folk stod och tog kort pa mannen med sina mobilkameror och nar jag kom fram, upprord och hysterisk riktades alla kameror mot mig istallet. Jag sa at dem att sluta, att det var nog nu och att han inte fortjanar att do osv. Jag bara stod dar och grat och bad dem sluta och folk borjade skratta. Da kom tva av killarna som var med pa lynchningen fram och tog tag i mina armar. "Now it's your turn", och den ena tog fram ett av foremalen som anvandes vid misshandeln. Jag forstod inte om de menade att det var min tur att bli misshandlad eller min tur att sla. Troligtvis det forsta, som ett skamt (men ar man sa sjuk att man kan tortera en manniska till dods vet man ju aldrig vad de ar kapabla till att gora), men det jag blev uppriktigt radd over var tanken pa att de kanske skulle tvinga mig att sla mannen med jarnroret. Jag slet mig loss och backade nagra steg och fortsatte be dem att sluta. Dom kom fram och tog fast mig igen, drog in mig mot mitten och fortsatte saga att det var min tur. Jag slet mig loss igen och jag insag att de kommer inte sluta forran mannen ar dod, och det var inte langt kvar till det. 100 manniskor runt omkring mig som ville se mannen dod, mot mig. Kunde jag ha gjort nagot mer? Om det dar ganget med killar var sa sjuka att de kunde tortera en man till dods vet man aldrig vad de kan fa for sig att gora. Och mannen var ju nastan dod redan..  Folk runt omkring tryckte upp mobilkameror i ansiktet pa mig, filmade och stallde fragor som att det var nagot javla nyhets/nojesreportage. Jag sa ifran en sista gang, sa att det inte fanns nagot roligt over det hela, och sa vande jag om och borjade ga tillbaka hemat, gratandes och skakande av chock och upprordhet. Mannen maste ha dott strax efter det.

Kan ni fatta att det har har hant?? Det har hant. En man dodades pa ett sjukt brutalt satt, det pagick i minst 1,5 timmar och over hundra andra studenter stod runtomkring och hejade pa och tyckte att det var underhallande. Och nar jag forsokte ingripa tyckte folk att det var annu mer underhallande. Har fatt hora i efterhand att han med sakerhet ar dod, och det ligger tydligen uppe bilder pa facebook pa den dode mannen. Har fatt hora av flera personer idag att en tjuv dodades forra veckan pa ett annat studentboende i narheten har. Forst brot de alla hans armar och ben, sedan borjade de sla honom med diverse tillhyggen. En annan tjuv kastade de ner fran taket pa ett 12-vaningshus har pa campus, men vanligast verkar vara att man haller bensin pa tjuven och branner upp honom.

Sa mycket ar ett manniskoliv vart har... Hur kan de tycka att det ar okej? Hur kan de fungera normalt efter att ha gjort nagot sadant, nar jag inte gor det bara efter att bara ha sett en liten del av det som hande?

Hur man vet att man varit i Tanzania länge

Ja, de är väl dags att plocka ur mig och Malin ut detta land.

Igår så kom jag på mig själv med att göra en sak.

Jag skulle gå och äta, orkade inte sitta i caféterian. Beställde mina chipsi och nyama "takawayi" som de heter.

De betyder att man kastar ner all mat i en svart hundbajspåse, släng på en jävla massa ketchup.

De var någon form av lågvatten märke för mina krav på mat. Trodde aldrig denna dag skulle komma så jag beställer pommes i hundbajspåse för att gå till mitt sunkiga rum och äta.

Malin gjorde en mycket tanziniansk sak idag.

Så här är de: När man hälsar här så frågar man om allt. I första hand på swahili, men detta gör man även på engelska. Ex. Hur är det med studierna? Hur mårr Malin? Hur var din dag/helg/vecka? osv

Mina favoriter är "hur var sömnen?" och "hur mår grannen?" 

Detta är inget skämt, man folk frågar de. 

Idag på lunchen på satte jag och Malin oss med en kille och Malin frågade "hur går förberedelserna inför finals?" 

De var sjukt tanzinianskt i mina ögon!

 

Då har jag provat sjukvården i Tanzania

Idag på förmiddagen så besökte jag vårdcentralen här på campus. Den får toppbetyg!

Jo, jag vaknade inatt och kände mig som 75 år och klev upp för att kissa. De kändes som att kissa taggtråd, ej bra. Kände igen känslan och ställde mig själv diagnosen: urinvägs infektion..
Jaha, så i dag tog jag med Malin och lite plugg( mina erfarenheter av TZ-köer är att de tar tid!)
Knatade ner till kliniken, fyllde i några papper.
15 min väntan senare så satt jag hos läkaren. Berättade var som var fel.
Fick ett papper, gick till apoteket.
Fick en kasse med medicin.
Just de, har hört av andra att vad man än besöker läkaren för så testar dom för malaria.
De stämmer. Eller de kunde inte göra det idag eftersom de var söndag(?) men ska dit i morgon för att göra de.
Pris för detta, läkartid samt en MASSA mediciner: 0 TSH
GRATIS, Tanzanias sjukvård vs. Svensk 1-0!

När jag kom hem så googlde jag vad tusan jag äter.
Jo, medicin mot malaria!
Samt lite penicillin
och några rosa tabeller som ser ut som de är för att lura unga flickor till att börja knarka.

Önskar jag hade lånat en såndär dosa av mormor, som man delar upp medicin i, 13 piller per dag blir de, plus de malaria profylax som jag äter sedan tidigare.