Detta blir det sista inlägget i denna blogg. Mitt syfte med denna blogg var att beskriva min resa, nu är resan över. Min har velat att de ska vara beskrivande och underhållande, jag vet inte om jag har lyckats. Min jag är stolt över den. Framför allt så är jag glad att de är många som har följt den, långt flera än jag kunde föreställa mig.
Så, nu är de väl dags för en summering av tiden i Afrika.
Så, nu är de väl dags för en summering av tiden i Afrika.
När jag i vintras lämnade Sverige så hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Men så här i slutet så kan jag säga att vissa saker var som jag trodde, andra inte.
Till att börja med så har jag fått mycket reseerfarenhet, jag har innan bara varit en gång utanför Europa. Okej, nu är de inte alla som har varit det ens, men många av de man har mött har varit ”hardcore backapackers” som inte har Thailand på sin reslista.
Att resa i Afrika har varit lite av en kamp för att bli så lite blåst på pengar som möjligt. De är en träningsak, jag är bättre än innan men långt ifrån fulllärd.
Till att börja med så har jag fått mycket reseerfarenhet, jag har innan bara varit en gång utanför Europa. Okej, nu är de inte alla som har varit det ens, men många av de man har mött har varit ”hardcore backapackers” som inte har Thailand på sin reslista.
Att resa i Afrika har varit lite av en kamp för att bli så lite blåst på pengar som möjligt. De är en träningsak, jag är bättre än innan men långt ifrån fulllärd.
Sedan har de varit att studera på UDSM. De varit…..annorlunda . Tidigt fick vi insikten om att detta kommer bli rörigt. De har de varit. För de första så tog de väldigt lång tid att få ordning på allt, hitta kurser som passar, hitta lektion, förstå systemet, osv. Vissa stunder har de känts hopplöst. De har även varit för mig en stor utmaning att studera 100% på engelska. De har varit stunder av ilska och uppgivenhet när jag har skrivit uppsatser osv, men jag varit stolt över mig själv när jag satt på slut tentorna och kunde ordbajsa ganska så bra på engelska.
Malin. Malin som jag bor med. Jag är så glad att de har funkat så himla bra, och att vi har fått bott så bra. Att sätta sig på ett plan tillsammans med en helt främmande människa och dela 15 kvadrat meter i en terminen men, de är få människor man klarar de med. Malin går de med!
De kommer bli många post-Afrika samtal och sms i höst.
Boendet är jag även sjukt nöjd med. Även om de varit skitigt, äckligt, störande grannar osv. Men vi har nästan alltid haft el, de kan man VERKLIGEN inte säga om övriga Dar.
Vi har betalat hyran en gång, flyttat in, bott. Inga problem. Nästan.
Mwenge. När jag kom till Mwenge så förändrades min tid i Dar. Jag började undervisa, fick lära känna eleverna, lära mig om hur de fungerar i Tanzania, på riktigt som. Jag fick lära känna helt fantastiska ”lärare” och vi har efter lektioner och på helger umgåtts väldigt mycket! De var ätits, druckits, barats, clubbats ihop. Fan vad roligt vi har haft!
De kommer bli många post-Afrika samtal och sms i höst.
Boendet är jag även sjukt nöjd med. Även om de varit skitigt, äckligt, störande grannar osv. Men vi har nästan alltid haft el, de kan man VERKLIGEN inte säga om övriga Dar.
Vi har betalat hyran en gång, flyttat in, bott. Inga problem. Nästan.
Mwenge. När jag kom till Mwenge så förändrades min tid i Dar. Jag började undervisa, fick lära känna eleverna, lära mig om hur de fungerar i Tanzania, på riktigt som. Jag fick lära känna helt fantastiska ”lärare” och vi har efter lektioner och på helger umgåtts väldigt mycket! De var ätits, druckits, barats, clubbats ihop. Fan vad roligt vi har haft!
Jobba tider. När jag åkte så var jag inställd att de kommer vara jobbiga stunder som väntar. De har de, men de har varit mycket färre än väntat. Jobbigaste tiden var nog strax innan påsk. Förläsningarna hade inte kommit igång på 100%, kursvalen strulade, svårt att förstå systemet, hett som fan, och maten var otroligt äcklig.
Sen vände de, och därifrån så har de bara ökat.
Sen vände de, och därifrån så har de bara ökat.
Klyschorna. ”Hitta sig själv” , ”inre resa” osv. allt de är sant. Jag haft tid och fått perspektiv på allt, vem man är, vad man gör, vad man kommer ifrån, vart man är på väg. Jag är väldigt glad för de.
Med största sannolikhet så kommer jag ha glömt de mesta inom två veckor, men något kanske finns kvar.
Med största sannolikhet så kommer jag ha glömt de mesta inom två veckor, men något kanske finns kvar.
Tacksamhet. De tror jag inte jag behöver säga så mycket om. Hur tacksam jag är över att vara frisk, få gå på universitet, ha rättigheter, förstå hur bra vi har de i Sverige.
Jag är så glad och tacksam över att fått chansen till detta. När jag ansökte om detta i slutet av september så trodde jag inte att jag skulle få de. De trodde nog ingen annan heller. I framtiden så vil jag verkligen återvända. I första hand så planerar jag att åka tillbaka sista terminen för att skriva c-uppsatts.
Jag har så svårt att se mig själv göra en långresa på ett ställe som inte är Afrika.
Jag har så svårt att se mig själv göra en långresa på ett ställe som inte är Afrika.
Tack till alla som har läst, stöttat, lyssnat och stöttat mig. Utan alla jag tycker om så hade jag inte kunnat åkt. Förhoppningsvis så blir de blogg ”Erikas Afrika 2,0” men de blir en annan gång.
