Väntan

Nu är de lite att bara sitter att vänta. Väskan är packad. Förstår inte riktigt hur de gick till, men allt har hittils fått plats. Lite för bra för att vara sant. Slutar väl med att jag kommer stå på Arlanda i morgon och se bandet snurra utan att min väska dyker upp.

Jag längtar så efter att få träffa alla.
En av de positiva sakerna med att vara här är att man få perspektiv på saker och ting.
Exempel att jag har nog världen bästa familj, som har stöttat mig jämt. Sedan är jag själv ganska nöjd med min uppfostran, att jag har blivit den jag blev, de kan nog mamma och pappa ta på sig att credd för. Har insett att jag är nog väldigt självständig, och de ser jag som en bra sak, samt alla de andra egenskaperna jag har fått för att överleva i Afrika, både fysiskt och psykiskt.  

Sedan mina "andra familjer"
Min fin fina vänner. Som förhoppningsvis kommer tycka om mig när jag kommer hem. Som förhoppningsvis inte har glömt bort mig. Som förhoppningsvis kommer stå ut när jag kommer tjata sönder dem med "när jag var i Afrika"- historier.
Ni är bäst, tiden kan nu inte gå fort nog till jag få träffa er.

Detta är nog bra början på en flod av tacksamhets inlägg.