Jag hade fel.
Senaste veckorna har varit helt galna.
Galet kul och galet hemsk.
De roliga berättar jag inte så mycket om här, lite för feg för vad Mamma ska tro.
Sedan är de mycket också av de galet hemska som jag inte berättar här.
I fredag hände något fruktansvärt. Malin upplevde de på plats.
Jag låter hon berätta, detta är från hennes blogg Här kan ni läsa hela bloggen
Lynchning pa campus, mitt framfor mina ogon...
Det jag kommer beratta har kommer lata sa sjukt, barbariskt och overkligt att ni inte kommer tro att det ar sant. Men det kommer anda inte lata i narheten av sa hemskt som det var att uppleva det sjalv. En man lynchades mitt framfor mina ogon pa ett mycket brutalt satt. Och jag trodde att jag kunde fa dem att sluta... Det kunde jag saklart inte, sa mannen ar dod nu. Det skedde pa ett universitet, i civilisationen, bland medelklassungdomar - "intellektuella" studeter, mitt pa ljusa dagen, 200 meter fran vart hus. Helt ofattbart. Vet inte ens vart jag ska borja, men det far bli den langa versionen.
Efter en stund slog det mig. Varfor jag jag inget? Varfor star jag bara har?? En manniska haller pa att bli dodad bara 50 meter ifran mig. Jag stod dar valdigt upprord och med tarar i ogonen och sa att vi maste stoppa dem, att dom inte far doda honom och att de maste sluta sla och piska honom. Aven om han ar en tjuv fortjanar han inte att do. Nzowa forsokte trosta mig men alla som stod i narheten skrattade och menade att "varfor? Han ar ju en tjuv". Tillslut forsokte jag ga annu narmare men Nwoza, som var tre ganger storre an mig, holl fast mig och sa att det var for farligt och blodigt, och jag kunde iofs sjalv se att stamningen dar framme var valdigt hetsig och valdsam just da. Nagra personer hade kommit for att forsoka stoppa valdet och Nzowa forsokte forsakrade mig om att han skulle klara sig. Han sa t o m att det var en polis dar da, men jag ville sta kvar och se till att de verkligen skulle radda den stackars mannen. Men efter att ha statt dar ett bra tag lyckades han overtala mig att vi skulle ga darifran sa han foljde mig till min dorr. Jag gick in, duschade, och nar jag var klar med det horde jag att det fortfarande var livat utanfor. Da bestamde jag mig for att jag maste ingripa. Jag kan inte fortsatta med mina vardagssysslor som vanligt nar jag vet (och hor!) att en man haller pa att bli i princip torterad till dods just utanfor mitt hus. Jag vet inte vad jag trodde.. Jo i min dromvarld trodde jag kanske att de skulle lyssna pa mig och sluta.
Folkskaran hade skingrats lite grann och de som hade forsokt hjalpa mannen hade gett upp och lamnat platsen, sa dar i mitten stod kanske sex killar och fortsatte misshandeln helt obehindrat medan alla andra tittade pa. Jag narmade mig langsamt och overkanslig som jag ar jag ville egentligen inte se hur mannen sag ut vid det laget. Men da sag jag att en av killarna som var med pa lynchningen tog upp ett stort jarnforemal som liknade ett 1,5 meters "jarnkors", och nar han hojde det i luften skrek jag hogt av panik och sprang fram och forbi alla askadare. Dar i mitten lag mannen. Han sag valdigt sonderslagen och dod ut, men nagon petade pa honom med en stor pinne och han rorde sig lite. Folk stod och tog kort pa mannen med sina mobilkameror och nar jag kom fram, upprord och hysterisk riktades alla kameror mot mig istallet. Jag sa at dem att sluta, att det var nog nu och att han inte fortjanar att do osv. Jag bara stod dar och grat och bad dem sluta och folk borjade skratta. Da kom tva av killarna som var med pa lynchningen fram och tog tag i mina armar. "Now it's your turn", och den ena tog fram ett av foremalen som anvandes vid misshandeln. Jag forstod inte om de menade att det var min tur att bli misshandlad eller min tur att sla. Troligtvis det forsta, som ett skamt (men ar man sa sjuk att man kan tortera en manniska till dods vet man ju aldrig vad de ar kapabla till att gora), men det jag blev uppriktigt radd over var tanken pa att de kanske skulle tvinga mig att sla mannen med jarnroret. Jag slet mig loss och backade nagra steg och fortsatte be dem att sluta. Dom kom fram och tog fast mig igen, drog in mig mot mitten och fortsatte saga att det var min tur. Jag slet mig loss igen och jag insag att de kommer inte sluta forran mannen ar dod, och det var inte langt kvar till det. 100 manniskor runt omkring mig som ville se mannen dod, mot mig. Kunde jag ha gjort nagot mer? Om det dar ganget med killar var sa sjuka att de kunde tortera en man till dods vet man aldrig vad de kan fa for sig att gora. Och mannen var ju nastan dod redan.. Folk runt omkring tryckte upp mobilkameror i ansiktet pa mig, filmade och stallde fragor som att det var nagot javla nyhets/nojesreportage. Jag sa ifran en sista gang, sa att det inte fanns nagot roligt over det hela, och sa vande jag om och borjade ga tillbaka hemat, gratandes och skakande av chock och upprordhet. Mannen maste ha dott strax efter det.
Kan ni fatta att det har har hant?? Det har hant. En man dodades pa ett sjukt brutalt satt, det pagick i minst 1,5 timmar och over hundra andra studenter stod runtomkring och hejade pa och tyckte att det var underhallande. Och nar jag forsokte ingripa tyckte folk att det var annu mer underhallande. Har fatt hora i efterhand att han med sakerhet ar dod, och det ligger tydligen uppe bilder pa facebook pa den dode mannen. Har fatt hora av flera personer idag att en tjuv dodades forra veckan pa ett annat studentboende i narheten har. Forst brot de alla hans armar och ben, sedan borjade de sla honom med diverse tillhyggen. En annan tjuv kastade de ner fran taket pa ett 12-vaningshus har pa campus, men vanligast verkar vara att man haller bensin pa tjuven och branner upp honom.
Sa mycket ar ett manniskoliv vart har... Hur kan de tycka att det ar okej? Hur kan de fungera normalt efter att ha gjort nagot sadant, nar jag inte gor det bara efter att bara ha sett en liten del av det som hande?
Nar jag klev av daladalan efter att ha varit pa Mlimani i fredags var det ett valdans liv vid Hall 4. Jag fragade narmaste kille (Nzowa) vad som skedde. En tjuv, som hade varit inne i Hall 4. "They are hitting him right now". Nar jag tittade pa den stora skaran studenter som stor i en ring kunde jag aven se stora tjocka "trapinnar" som hojdes och sanktes och jag horde smallarna anda dit till dar jag stod. Jag blev saklart valdigt upprord. "They will probably kill him soon" fick jag hora. HERREGUD! Har dom dodat folk forrut? (vilket jag visserligen visste hade hant men jag ville veta mer). "Javisst, tva stycken. En dar och en dar" sa han och pekade.
Efter en stund slog det mig. Varfor jag jag inget? Varfor star jag bara har?? En manniska haller pa att bli dodad bara 50 meter ifran mig. Jag stod dar valdigt upprord och med tarar i ogonen och sa att vi maste stoppa dem, att dom inte far doda honom och att de maste sluta sla och piska honom. Aven om han ar en tjuv fortjanar han inte att do. Nzowa forsokte trosta mig men alla som stod i narheten skrattade och menade att "varfor? Han ar ju en tjuv". Tillslut forsokte jag ga annu narmare men Nwoza, som var tre ganger storre an mig, holl fast mig och sa att det var for farligt och blodigt, och jag kunde iofs sjalv se att stamningen dar framme var valdigt hetsig och valdsam just da. Nagra personer hade kommit for att forsoka stoppa valdet och Nzowa forsokte forsakrade mig om att han skulle klara sig. Han sa t o m att det var en polis dar da, men jag ville sta kvar och se till att de verkligen skulle radda den stackars mannen. Men efter att ha statt dar ett bra tag lyckades han overtala mig att vi skulle ga darifran sa han foljde mig till min dorr. Jag gick in, duschade, och nar jag var klar med det horde jag att det fortfarande var livat utanfor. Da bestamde jag mig for att jag maste ingripa. Jag kan inte fortsatta med mina vardagssysslor som vanligt nar jag vet (och hor!) att en man haller pa att bli i princip torterad till dods just utanfor mitt hus. Jag vet inte vad jag trodde.. Jo i min dromvarld trodde jag kanske att de skulle lyssna pa mig och sluta.
Folkskaran hade skingrats lite grann och de som hade forsokt hjalpa mannen hade gett upp och lamnat platsen, sa dar i mitten stod kanske sex killar och fortsatte misshandeln helt obehindrat medan alla andra tittade pa. Jag narmade mig langsamt och overkanslig som jag ar jag ville egentligen inte se hur mannen sag ut vid det laget. Men da sag jag att en av killarna som var med pa lynchningen tog upp ett stort jarnforemal som liknade ett 1,5 meters "jarnkors", och nar han hojde det i luften skrek jag hogt av panik och sprang fram och forbi alla askadare. Dar i mitten lag mannen. Han sag valdigt sonderslagen och dod ut, men nagon petade pa honom med en stor pinne och han rorde sig lite. Folk stod och tog kort pa mannen med sina mobilkameror och nar jag kom fram, upprord och hysterisk riktades alla kameror mot mig istallet. Jag sa at dem att sluta, att det var nog nu och att han inte fortjanar att do osv. Jag bara stod dar och grat och bad dem sluta och folk borjade skratta. Da kom tva av killarna som var med pa lynchningen fram och tog tag i mina armar. "Now it's your turn", och den ena tog fram ett av foremalen som anvandes vid misshandeln. Jag forstod inte om de menade att det var min tur att bli misshandlad eller min tur att sla. Troligtvis det forsta, som ett skamt (men ar man sa sjuk att man kan tortera en manniska till dods vet man ju aldrig vad de ar kapabla till att gora), men det jag blev uppriktigt radd over var tanken pa att de kanske skulle tvinga mig att sla mannen med jarnroret. Jag slet mig loss och backade nagra steg och fortsatte be dem att sluta. Dom kom fram och tog fast mig igen, drog in mig mot mitten och fortsatte saga att det var min tur. Jag slet mig loss igen och jag insag att de kommer inte sluta forran mannen ar dod, och det var inte langt kvar till det. 100 manniskor runt omkring mig som ville se mannen dod, mot mig. Kunde jag ha gjort nagot mer? Om det dar ganget med killar var sa sjuka att de kunde tortera en man till dods vet man aldrig vad de kan fa for sig att gora. Och mannen var ju nastan dod redan.. Folk runt omkring tryckte upp mobilkameror i ansiktet pa mig, filmade och stallde fragor som att det var nagot javla nyhets/nojesreportage. Jag sa ifran en sista gang, sa att det inte fanns nagot roligt over det hela, och sa vande jag om och borjade ga tillbaka hemat, gratandes och skakande av chock och upprordhet. Mannen maste ha dott strax efter det.
Kan ni fatta att det har har hant?? Det har hant. En man dodades pa ett sjukt brutalt satt, det pagick i minst 1,5 timmar och over hundra andra studenter stod runtomkring och hejade pa och tyckte att det var underhallande. Och nar jag forsokte ingripa tyckte folk att det var annu mer underhallande. Har fatt hora i efterhand att han med sakerhet ar dod, och det ligger tydligen uppe bilder pa facebook pa den dode mannen. Har fatt hora av flera personer idag att en tjuv dodades forra veckan pa ett annat studentboende i narheten har. Forst brot de alla hans armar och ben, sedan borjade de sla honom med diverse tillhyggen. En annan tjuv kastade de ner fran taket pa ett 12-vaningshus har pa campus, men vanligast verkar vara att man haller bensin pa tjuven och branner upp honom.
Sa mycket ar ett manniskoliv vart har... Hur kan de tycka att det ar okej? Hur kan de fungera normalt efter att ha gjort nagot sadant, nar jag inte gor det bara efter att bara ha sett en liten del av det som hande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar